Det var så otroligt fint på begravningen, utöver all sorg och smärta så var det ett perfekt avslut på en fin människas liv. Fin sång , vackra blommor, värdig kista och omsamlad av de som älskade henne. Som prästen sa, hur kan man beskriva det obeskrivliga? Obeskrivliga känslor som kärlek, vänskap och tillit, det är känslor som är unika mellan två människor. Det jag kände för farmor var både unikt och Obeskrivligt. Saknar henne så, snart finns det åtminstone en plats att gå att besöka henne, en plats att söka tröst.