Igår funderade jag över hur en hel del människor orkar klaga hela tiden. Det är det enda man läser på facebook nu för tiden, bara för att nämna ett ställe där folk gärna skriver hur dem mår. Västtrafik suger, hästar finns inte (vad är det för konstig sida och varför lägger någon överhuvudtaget energi där?), Mcdonalds har dåliga hamburgare, Willys behandlade någon dåligt.

 

J tyckte att jag skulle klaga på västtrafik igår när jag knappt kom fram till skolan, men jag tror att det kommer bli bättre från första dagen då de provar detta nya. Då sa han att "ju fler som klagar desto större genomslagskraft har det". Medan jag snarare bara blir så trött på att lägga energi på att vara sur på allting hela tiden. Jag ser det snarare som att man själv mår dåligt av att klaga, skicka brev/arga mail till folk hela tiden. Jag blir ju mer sur ju mer jag tänker på någonting och skriver om det. Tänk om jag varje dag skulle skicka in en bit brosk i min skinkbit till företaget som gör skinkan med ett argt brev, eller skicka tillbaka en chipspåse med en bränd bit i eller ringa västtrafik varje gång dom var försenade, (jag skulle bli deprimerad.) Ta det med en klackspark! Vill jag komma till skolan i tid kan jag också gå en kvart tidigare hemifrån och då kommer jag med stor sannolikhet komma i tid.

 

Själv vill jag umgås med positiva människor, vill egentligen inte höra om hur jobbigt allt är och att vädret är som det är. Lite svårt att förändra vädret faktiskt, ta på dig en tröja. Nu har jag gjort min del av klagandet, så nu slipper jag skriva en status på facebook om att hästar visst finns.

 

 

Nu ska jag plugga igen, wop.