Det forskas ju såklart på varför förhållanden håller och varför de tar slut, jag undrar dock om det finns en "sanning". Vissa relationer håller ju helt enkelt inte av flera olika anledningar. Just varför vi firar sex år tillsammans i vinter i Egypten är svårt att svara på. Antar att vi skrattar mycket tillsammans, att ha nära till skratt är någonting som är väldigt viktigt för mig. Jag tror att skratt är någonting som kan ta bort tidigare uppbyggda spänningar och/eller vara någonting som gör att man kan känna en viss samhörighet med någon. Medan humor är någonting helt annat, humor är någonting jag kan gömma mig bakom när jag inte vågar stå för vissa saker eller när jag helt enkelt tycker att någonting är jobbigt - Jag kan ju inte skratta och gråta samtidigt...

 

Däremot är tillit en fråga som jag är lite mer klyven till. Vilket väl är ganska personligt och inget man behöver skriva ut massor av detaljer i sin blogg. Men att inte lita på någon försvårar ju helt klart mycket för en själv om inte annat.  Till exempel om ens partner ska ut och festa på kvällen och man själv ligger hemma i fosterställning och bara skriker "ångest". Men jag litar helt klart på J när det gäller frågan om vi vill samma sak i förhållandet - det vill vi. Jag vet att han vill detta lika mycket som jag. Därmed känner jag väl snarare respekt än att jag litar på att han aldrig skulle göra ett misstag. Vilket väl också grundar sig i att även jag är mänsklig och kan göra misstag. Litar man inte på sig själv tror jag inte att man kan lita på någon annan..

 

Sista grejen jag tror när det gäller att hålla ihop är att ta saker direkt när det kommer upp. Jag är VÄLDIGT bra på att hålla saker inne och tillslut kan världens minsta lilla pytte pytte grej vara en atombomb. Men om man bara direkt säger att osten kanske inte borde ligga på golvet, dåligt exempel men jag är i en glad sinnestämning just nu haha - men om jag säger det direkt så kommer jag inte få världens anfall när det händer något liknande igen.

 

Spretigt inlägg kanske - Men i slutändan är det väl bara att kommunicera och att vara väldigt fysiska med varandra. Det tror jag man vinner på i längden. Göra små saker i vardagen, bara att klappa en på armen, en kram, några fina ord - Då har man kommit en lång väg.